Leprahostan är kvar och jag är så sjukt less så jag vet inte var jag ska ta vägen. Efter två besök på vårdcentralen med utländska läkare som inte förstår vad jag säger, tårar och frustration och utskällningar för att dom skíckar hem mig med smärtstillande var jag beyond less. Prognosen lyder söndersliten muskulatur i bröstkorgen och fucking leprahosta som aldrig vill ge med sig. Efter ett besök på acessakuten är jag iaf sjukskriven några dagar, jag har så fucking ont att jag inte kan lyfta eller anstränga mig, dvs inte jobba. Jag kan inte ens andas utan att det gör ont och när jag hostar känns det som mina revben knäcks tusen gånger om. Detta är fan det värsta jag har varit med om.

Som grädde på moset har jag spytt tarmarna ur mig ikväll. Aldrig mera mat från Max säger jag bara. Skitmax.

Fysisk status: Verkligen inte top notch.

Positivt är att jag nu officiellt är anställd på Backaplan och har fått mitt schema, med ALLA önskemål beviljade. Och ändå var jag extra jobbig med 2 tävlingshelger och två träningar i veckan inbokade. En söndag måste jag dock jobba stängning så jag missar den tärningen, men det är bara bra så jag får lära mig ordentligt. Helt otroligt. På K55 har jag aldrig fått ledigt för en träning på 2,5 år, jag har fått fixa allt sånt själv.. På backaplan löser dom det. Jag är i himmelriket.

Jobbstatus: Truly top notch! Fast jag känner mig nästan otrogen när jag är anställd på 2 donkan samtidigt..

Nu ska jag sova med min älskling.
Pöss.