Dagen har varit händelserik. Hade en riktigt dålig dag på jobbet, måste nog börja skärpa mig lite för mina arbetskamrater börjar kommentera mitt humör. Inte bra:P Jag är bara så sjuuuukligt less på att ta samma diskussioner dag ut och dag in och prata med otrevliga, trööööööööööööööööööga människor! Gah.

När jag skulle åka hem hände något intressant på spårvagnen. En muslims kvinna med barnvagn råkade (observera råkade) trampa en kvinna som satt jämte på foten. Den muslimska kvinnan började genast ursäkta sig på lite knagglig svenska, men den svenska kvinnan får väärldens utbrott och skriker och gapar hejdlöst. Kvinnans utbrott bara eskalerar och till slut skriker hon saker som "ditt jävla invandrarpack!", "nu har du väl varit och shoppat upp ditt socialbidag din jävla blatte!", "åk hem dit ni kommer ifrån ert jävla boskap!". Helt fruktansvärt. Det hon inte tänkte på, om hon tänkte överhuvudtaget, var att hon satt på spårvagnen till biskopsgården, Göteborgs invandrartätaste förort, och 90% av pasagerarna var invandrarkillar i åldern 16-25 år. Ni kan ju tänka er vad som utbröt.

Det slutar med att kvinnan kliver av (fortfarande skrikande), tack och lov, följt av slagord och svordommar. Att hon inte blev nitad är beyond me. Jag skämdes för att jag var svensk. Fyfan vilken människa alltså, så kan man bara inte säga.

Jag vill bara tillägga att den här muslimska kvinnan tidigare under dagen var och handlade av mig, och hon var jävligt otrevlig. Ingenting sagt med det.

Kom nyss hem från ett möte.. Ett inte så bra möte. Jag blev både ledsen och besviken. Vi sitter alla i samma båt och jobbar mot samma mål, eller? Jävligt tråkigt säger jag bara.