Donkanmisären är föralltid densamme.
Fyfan, det är som om man aldrig har varit ifrån donkan. Allt sitter som smäck och det känns jävligt jobbigt. Det enda som är skillnad är att jag känner hur jävla äckligt det luktar överallt, mina händer är sköra och ovana vilket resulterar i att jag bränner mig på ALLT, jag har fått frätskador från rengöringsmedlen och blåsor på fötterna. Halleluja. Jag fick iaf skrika lungorna ur mig på några äckliga polacker idag och det var en fröjd.
Gårdagskvällen spenderades på akuten. Efter 4,5 timmar och en obehaglig undersökning kom i fram till att det inte var någon fara med nått. Jag hade lite lågt blodtryck men det var inget med det. Jag hade kunnat spendera de 4,5 timmarna någon annanstanns.
Idag firar jag och snuttan 5 månader:) Det firar vi med att sitta i varsin soffa med varsinn dator, haha! Nä, men seriöst så har jag inte känt såhär på flera år. Jag älskar verkligen henne och hon är det finaste jag har. Jag hade inte kunnat få en mer underbar flickvän, som är så förstående och underbar. Jag älskar dig Jessica!
att kommentera mitt inlägg :)